för att snack är verkstad
I första delen av det här inlägget (som fram till nyligen också rymde större delen av den här delen) tittade vi lite på var några av retorikhistoriens auktoriteter föreslog att man bör leta efter argument i politiska diskussioner – vilka topos man kan använda sig av. I dag tänkte jag lämna traditionen och i stället bli ännu mer traditionell genom
Livet består som bekant av en enda lång rad efterkonstruktioner. Magkänslan fattar ett beslut, och sen är det bara att hoppas att någon annan kroppsdel ska lyckas få det att framstå som någorlunda vettigt (och nej, den här triviala iakttagelsen är naturligtvis inte min egen; den har tidigare formulerats nästan lika elegant av till exempel Nietzsche, men jag sitter i
I veckan hölls partiledardebatt i riksdagen, och en sån kan man naturligtvis skriva skärmmeter om. Här på Om retorik vet vi dock att gud bor i detaljerna, så vi grottar ner oss i en sådan i stället, närmare bestämt en detalj som redan uppmärksammats i podden Det politiska spelet: Jan Björklunds fäbless för att dela upp ett ord eller begrepp
Det finns påståenden och frågor där alla svar blir fel. Det klassiska exemplet är förstås Har du slutat slå din fru?, och i de flesta fall är nog sådana språk- och logiklekar mest att betrakta som underhållning eller spetsfundigheter, men det betyder inte att de inte kan vara svåra att hantera. Ponera till exempel att du blir kallad lättkränkt eller