för att snack är verkstad
Vi verkar gilla nya saker. Det är i alla fall ganska tydligt att många som sysslar med att framställa saker i god dager – typ reklamfolk och politiska spinndoktorer – gärna framhåller en idés eller produkts nyhet som något i sig positivt, och det är inga konstigheter: Den här framstegstanken att allt är på väg framåt och uppåt är väl
Ohoj ordbrukare! Även denna gång är inlägget huvudsakligen en länk, men inte vilken länk som helst. Tidigare i höstas fick nämligen möjlighet att vara gäst i språktidningens podd och prata lite politisk retorik. Det blev en hel del och (förstås) men lite annat också. Det är alltid lite svettigt att höra sin egen röst, men det var ett intressant samtal
I helgen är det bokmässa i Göteborg, och redan i går var jag där och pratade retorik i först Göteborgs universitets och senare i Vetenskap och folkbildnings monter. Och redan nu finns sistnämnda samtal att se på deras YouTubekanal. Eller här. Det var ett intressant samtal om utbildning, medier, bevis och en hel del annat.
Sverigedemokraterna har satt sig i en lite besvärlig sits. De har på senare tid byggt sin ethos på att försöka vara två olika sorters parti samtidigt: dels olikt alla de andra (ni vet ”det enda oppositionspartiet” som inte hör till ”sjuklövern”), dels just ett parti som alla de andra: som vill föra samtal och ställa krav, och som är ”redo
Fram till för ungefär en vecka sedan diskuterades i princip bara en politisk fråga i Sverige – ni vet den där frågan man inte får diskutera. I åratal har invandring, flyktingmottagande, asylskäl och integration ältats från (i första hand) höger och (även) vänster utifrån många olika perspektiv. Ett intressant sådant är det som syns i rubriken ovan, och det har
I första delen av det här inlägget (som fram till nyligen också rymde större delen av den här delen) tittade vi lite på var några av retorikhistoriens auktoriteter föreslog att man bör leta efter argument i politiska diskussioner – vilka topos man kan använda sig av. I dag tänkte jag lämna traditionen och i stället bli ännu mer traditionell genom
Livet består som bekant av en enda lång rad efterkonstruktioner. Magkänslan fattar ett beslut, och sen är det bara att hoppas att någon annan kroppsdel ska lyckas få det att framstå som någorlunda vettigt (och nej, den här triviala iakttagelsen är naturligtvis inte min egen; den har tidigare formulerats nästan lika elegant av till exempel Nietzsche, men jag sitter i
I veckan hölls partiledardebatt i riksdagen, och en sån kan man naturligtvis skriva skärmmeter om. Här på Om retorik vet vi dock att gud bor i detaljerna, så vi grottar ner oss i en sådan i stället, närmare bestämt en detalj som redan uppmärksammats i podden Det politiska spelet: Jan Björklunds fäbless för att dela upp ett ord eller begrepp
Non sequitur är – naturligtvis – latin och betyder ’det följer inte’. Det är också namnet på ett logiskt felslut som helt enkelt består av en eller flera premisser och en slutsats som ser ut att följa därav, men som inte gör det. Det är lätt att bli lurad, och det finns flera olika sätt varpå en slutsats kan verka
