Antites

Att ställa två saker i motsats till varandra kallas inom retoriken för att göra en antites. Det är en väldigt vid figur som ofta kan kombineras med andra. Den framställer alltså en motsättning – eller rentav skapar en motsättning. Här är tre antiteser (som också är parallellismer) signerade Jan Björklund:

Hela nittonhundratalet var en lång kamp om friheten. Liberalism stod mot nazism och kommunism. Demokrati stod mot diktatur. Frihet stod mot ofrihet.

Det mest intressanta som sägs här är att just liberalism (snarare än till exempel konservatism, anarkism eller socialdemokrati) är motsatsen till nazism och kommunism. Den antitesen får så att säga kraft från de andra två, som är mer uppenbara. Antitesen kan också ge en talare tillfälle att sätta sina egna ord på en motståndares idéer eller förslag, som Annie Lööf gör här:

Politikens uppgift är inte att krossa drömmar som är för stora, utan att ge människor en chans att förverkliga dem.

Kiasm

Liknande men ändå helt annorlunda är de två figurerna kiasm och antimetabol. Med kiasm menas två ord eller fraser som byter plats med varandra, som i John F. Kennedys installationstal eller Marilyn Mansons gamla dänga, där de sista skola bliva de första och vice versa:

Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land.

I don’t like the drugs, but the drugs like me.

Antimetabol

Antimetabol är däremot när två ord eller fraser byter semantisk roll med varandra, som i John F. Kennedys installationstal eller Marilyn Mansons gamla dänga, där subjekt blir objekt och vice versa:

Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land.

I don’t like the drugs, but the drugs like me.

Kiasm och antimetabol sammanfaller som synes ofta på svenska, liksom på väldigt många andra språk (men inte på till exempel latin och grekiska, vilket förstås är anledningen till att de särskiljs i all klassisk retoriklitteratur). Man kan emellertid roa sig med att konstruera ett engelskt exempel på antimetabol utan kiasm:

Jungle’s law – the jungle of law

och följdaktligen också på kiasm utan antimetabol:

Jungle’s law – the law of the jungle.

Sejunctio

En sista figur som på ännu ett sätt ställer olika ord eller begrepp mot varandra är sejunctio, där talaren explicit väljer mellan två ord som tydligen riskerar att förväxlas, här illustrerat av Maud Olofsson:

Centerpartiet vill jaga utsläppen, inte bilisterna.

Det Olofsson egentligen säger här är förstås att någon annan (typ de rödgröna; citatet kommer från valrörelsen 2010) bedriver en miljöpolitik som ”jagar bilister”. En annan finfin sejunctio kommer från de tjänstemän på Egyptens utrikesdepartement som kommenterade fallet där en man med ett falskt bombbälte kapat ett plan för att få prata med sin före detta fru:

He’s not a terrorist, he’s an idiot.