Alternativa diagram
Alternativa fakta har varit de senaste dagarnas grej, och diskussionen om Verkligheten, Sanningen, Objektiviteten, Lögnerna och så vidare har varit tämligen förutsägbar. Ur ett retorikperspektiv kan man emellertid unna sig att bli lite bråkig (eller i alla fall lite nyanserad) och hävda att det faktiskt går att tänka sig en viss gråskala när det kommer till sanningen: Ofta är det faktiskt ganska rimligt att säga att verkligheten kan framställas på olika sätt beroende på vad man vill framhålla eller fokusera på, och att det bland dessa olika framställningar inte nödvändigtvis finns exakt en som är helt sann medan alla andra är helt falska.
Med detta sagt tänkte jag nu ändå skriva om just ohederliga eller i bästa fall olyckligt valda sätt att framställa fakta på, närmare bestämt om hur man ibland väljer att framställa siffror med diagram (så fördjupar vi oss i postmodernt antik sanningsrelativism en annan gång). Grejen är att olika framställningsformer – eller olika diagram – kan få samma siffror att se ganska olika ut (och detta har avhandlats tidigare här på bloggen). Dagens gnällobjekt är den här lilla pajen, som handlar om regeringen Reinfeldts budget för 2013, som dök upp på Twitter igen i går:
Visst är det drastiskt? Så mycket mer i sänkt bolagsskatt än till skolan. Men jag stör mig som sagt på det här, och anledningen till det är ordet reformutrymme, alltså att diagrammet inte visar hur mycket regeringen verkligen la på olika områden, utan hur mycket olika poster förändrades från året innan. Det kan man tycka är lite petigt av mig, och visst siffrorna stämmer. Men jag tycker ändå det ger en väl tendentiös bild av budgeten. För att illustrera det jag tycker är problematiskt kan man roa sig med att konstruera ett exempel från vardagen. Antag att jag i januari får ut 15 000 i lön, lägger 4000 kronor på mat och inte köper några kläder. Ponera vidare att jag i februari får ut 15 500, lägger 4025 kronor på mat och köper en skjorta för 475 kronor. Då har jag spenderat 95 % av mitt (typ) reformutrymme på kläder och 5 % på mat, och diagrammet blir således så här:
Och det må vara en korrekt bild av hur jag använder mitt reformutrymme. Men mer intressant är antagligen hur min budget för månaden ser ut, och det är ju faktiskt så här:
Jag tror ni är med på skillnaden. Ett annat sätt att framställa den där statsbudgeten vi pratade om från början vore således att bara utgå från de pengar som verkligen läggs på olika saker oavsett hur mycket eller lite som las året före. Då skulle diagrammet kunna se ut så här:
Lite annorlunda, n’est-ce pas? Men jag medger att inte heller detta är optimalt, främst för att den absoluta majoriteten av skolans pengar kommer från kommunerna (och de skulle ta upp typ en fjärdedel av hela cirkeln om de fick vara med), och att välja att inte ta med dem kan ju synas helt vansinnigt, samtidigt är det ju statsbudgeten vi pratar om, så … Ett annat problem med mitt diagramförslag är helt enkelt att det blir tämligen mysko att ha med skattesänkningen bland utgifterna – en utebliven inkomst är faktiskt inte en utgift. I det perspektivet funkar möjligen diagrammet i tidningsklippet, för om man snackar reformutrymme kan man nog tänka sig både utgifter och uteblivna inkomster …
Ni fattar. Det är inte alltid självklart vad som är mer eller mindre rätt, mer eller mindre lämpligt. Det vi kan och rentav borde lära oss att att vara vaksamma varje gång någon försöker övertyga oss om något medelst siffror. Ty, som vi konstaterade förra gången vi skrev om liknande saker, att välja framställning är att argumentera. Medvetet eller omedvetet.