Fagra ord i all ära, men retorik utan vettig argumentation gör det svårt att övertyga någon om något. Det finns många olika teorier om och modeller för argumentationsanalys, och här tänkte jag göra en enkel och tämligen traditionell beskrivning. Själva definitionen av ett argument är enkel den också: Ett argument är ett påstående som stödjer ett annat påstående. Det stödjande påståendet kallas ofta premiss, och det stödda, det som följer och följer av den, är en slutsats som kan men inte behöver vara talets tes.

Den här bilen är himla snygg
Alltså bör du köpa den

Irak har massförstörelsevapen
Alltså bör vi invadera dem

Det är som synes ganska enkelt att producera argument. Snyggheten och massförstörelsevapnen är premisserna som ska stödja teserna om köp och invasion. Men hur starka är de här två egentligen? Den frågan ska vi försöka besvara genom att dela upp den i två: Är argumenten hållbara och är de relevanta?

Hållbarhet, acceptans, relevans

För att din argumentation ska fungera måste dina argument vara starka, det vill säga hållbara eller acceptabla, men också relevanta. Vi skiljer på två typer av argument: sakargument och värdeargument.

Hållbarhet pratar man om när det gäller sakargument, det vill säga argument som har sanningsvärde och alltså kan sägas vara mer eller mindre sanna, som i exemplet med massförstörelsevapnen ovan. Hållbarheten är ett mått på hur sant, sannolikt eller trovärdigt ett sakargument är. 

Acceptans är i allt väsentligt samma sak (och vissa av oss, till exempel jag, säger ofta hållbarhet även om det), men rör värdeargument. Det är argument som handlar om åhörarens åsikter eller värderingar, som i exemplet med bilen. Acceptansen är ett mått på i hur stor utsträckning åhöraren håller med om det som påstås i värdeargumentet.

Relevans är i båda fallen ett mått på hur stor inverkan argumentet har på påståendet det ska stödja.

Att värdera en bil

Så hur starka var nu argumenten i exemplen ovan? Om vi ser på det första,

Den här bilen är himla snygg
Alltså bör du köpa den,

och börjar med acceptansen så beror den helt enkelt på om åhöraren tycker att bilen är snygg eller inte. Och som om det inte var oklart nog beror relevansen på i hur stor utsträckning hen håller med om att det är viktigt att en bil är snygg. Och det kan förstås vara svårt att veta i förväg, men man kan ju tänka sig att en ekonomiskt oberoende ungkarl som ska köpa en sportbil tänker mer på sånt än en barnfamilj gör. Eller ..?

Irak i sak – nya djärva premisser

Om vi sedan ser på det andra exemplet,

Irak har massförstörelsevapen
Alltså bör vi invadera dem,

kan hållbarheten synas enkel: Antingen har Irak massförstörelsevapen eller så har de inte det. Men om man inte vet säkert får man försöka bedöma sannolikheten utifrån den information som finns, och då har vi lämnat retorikens område och i stället äntrat researchens eller källkritikens.

Och även om argumentet skulle visa sig hålla för ett sådant skärskådande är relevansen tämligen diskutabel: Den underförstådda premissen Vi bör invadera länder som har massförstörelsevapen kan nämligen få lite jobbiga konsekvenser, för tänk om det finns andra länder – typ Storbritannien och Frankrike – som faktiskt har massförstörelsevapen men som vi inte alls vill invadera …

Här behövs alltså en annan och tydligare premiss. Vi kan väl testa

Irak är en skurkstat som har massförstörelsevapen
Alltså bör vi invadera dem.

Det ser ju ganska plausibelt ut. Relevansen avgörs av hur självklart det egentligen är att länder som uppfyller de två kriterierna bör invaderas, och hållbarheten av dels ovan nämnda innehav av massförstörelsevapen, dels Iraks status som skurkstat eller icke skurkstat. Men … då har vi ju plötsligt påstått något mer, nämligen att

Irak är en skurkstat,

och den sortens påstående behöver förstås sina egna argument. Kanske kan vi testa något i stil med

Irak är en diktatur som finansierar terrorism
Alltså är Irak en skurkstat.

Och då är det bara att börja bedöma hållbarhet och relevans igen. Också här dyker det upp en underförstådd premiss i form av vår definition av skurkstat som  ’diktatur som finansierar terrorism’. Och antagligen slutar det inte än på ett tag, för vi kanske inte ska vara för snabba att gå med på den nya premissen, eller hur? Den kan nog också behöva argumenteras för …

Argumentation: lätt som en plätt?

I teorin är argumentation och argumentationsanalys ganska enkelt: Hållbarhet, acceptans och relevans tar inte lång tid att få grepp om, och man kommer ganska långt med det. Men riktigt enkelt får det förstås aldrig vara, och här tänkte jag nämna några svårigheter.

Den första är att det, som vi såg i Irakexemplet ovan, kan ligga långa argumentkedjor bakom olika teser och påståenden, och det finns alltid en risk att underliggande premisser som inte håller förblir just underliggande och accepteras tyst utan att någonsin formuleras öppet. Det är något att se upp med, både när du bedömer andras argumentation och när du tänker igenom dina egna åsikter. (Sen finns det förstås en massa underliggande premisser som faktiskt håller och som vi gör rätt i att acceptera i tysthet, men det är ju i sin ordning.

Viktigt är också att ett argument måste vara både hållbart och relevant för att vara starkt. Om ett påstående inte är relevant spelar det faktiskt ingen roll hur sant det är, men i sådana fall är det lätt att dras med.

En annan sak man måste påminna sig om är att argumentationsanalys inte är kunskap man förvärvar och sen är klar med, utan det är en verksamhet. Att bedöma påståendens hållbarhet och relevans är något man måste göra aktivt och hela tiden, för det är lätt att bli lurad, och det oftare av slarv än av dumhet eller okunskap.