När det gäller disposition finns det förstås ingen standardlösning utan många olika sätt att lägga upp ett tal eller en text. Men vi famlar inte i blindo: Standarddispositionen förknippas som sagt i första hand med juridiska och politiska tal, men när det gäller (i synnerhet) lov- och klandertal kan man tänka på lite andra sätt.

Ska man hylla någon som fyller sextio, presentera sig själv eller ta heder och ära av en politisk motståndare kan man till exempel se på sitt material ur ett rent kronologiskt perspektiv och således börja från början och göra de rätta nedslagen på vägen till nu (eller mot framtiden?). Annars kanske en tematisk disposition, alltså en där man går igenom de viktigaste punkterna eller områdena i tur och (väl genomtänkt) ordning. Man kan arbeta utifrån och in, det vill säga börja med ett väldigt övergripande perspektiv för att så sakteliga snäva in och göra en eller flera djupdykningar som styrker helhetsbilden. Men det går lika bra att tala inifrån och ut genom att börja med en detalj, kanske rentav en som kan tyckas obetydlig, men ge den mer och mer sammanhang (och fler detaljer) och sakta zooma ut tills det framgår hur kolossalt mycket den där lilla grejen faktiskt betyder.

Men precis som när man utgår från standarddispositionen får man (läs: bör man) förhålla sig fritt och gärna blanda de olika varianterna: Låt innehållet avgöra, ofta kommer grunden till en disposition nästan av sig själv när man fått ihop lite idéer.