Midvintermetaforer

Från mörkret stiga vi mot ljuset, skrev jag på diverse olika sociala medier, för det gör jag varje år vid vintersolståndet (precis som jag alltid delar min gamla text om språk i juletid). Tyvärr bara bokstavligt, la jag till på ett av dem, för frånsett just det där med solljuset ser jag i runda slängar noll ljuspunkter eller saker som rör sig i rätt riktning just nu.

Men nu glömmer vi att allt är på väg åt helvete ett ögonblick, för efter att jag lagt upp det där om bokstavligheten slog det mig att jag ju inte alls menade det bokstavligt. Stiga mot ljuset är ju inte alls det vi verkligen gör; det är ett bildligt uttryck för att dagarna blir längre. Det är dock … Tja, vi kanske inte ska kalla det ”mer bokstavligt” eller ”mindre bildligt”, men det är så att säga en bild i ett led, en primärmetafor, för att hitta på ett ord. Att däremot mena att saker och ting blir bättre är en metafor på metaforen, en sekundärmetafor.

Och det kanske inte är så spännande egentligen. Men det är en påminnelse om att det finns bildspråk överallt, och att vi alla talar i metaforer vare sig vi är medvetna om det eller inte.

 

Ibland är ett ’gris’ bara ett ’gris’ och ingen gris

Den här insikten slår mig (metaforiskt) tydligen med jämna (metaforiska) mellanrum, för när jag nyligen skrev om mer eller mindre lyckade metaforer – och i synnerhet mindre lyckade av den sort som kallas katakreser –  Språktidningen dök ett liknande exempel (metaforiskt) upp. Då var det dåvarande S-ministern Peter Hultqvist som skrivit om Sverigedemokraterna och deras inträde i politikens (metaforiska) finrum att ”Hur mycket man än sminkar en gris så är det en gris.” Och Jimmie Åkesson svarade med att fråga sig på Twitter om ”SVERIGEDEMOKRATER ÄR GRISAR?”

För det här är ju just en metafor på flera (metaforiska) nivåer. Den gris man kan kalla en politisk motståndare för är ju inte bokstavlig utan bildlig; den är en människa som beter sig på ett visst sätt. Och den sminkade grisen går ett (metaforiskt) steg längre från den där bokstavliga grisen …

Och det kanske inte är så spännande egentligen. Men det är en påminnelse om två ganska intressanta grejer som rör metaforer, och kanske i synnerhet de där diskreta, så kallade döda metaforerna.

 

Das alte Konzept

Den första är att bildspråk väldigt ofta har som syfte att göra något abstrakt begripligt genom att man jämför det med något fysiskt. De flesta metaforer jag (metaforiskt) pekat ut ovan är precis sådana: steg, nivåer, mellanrum … Och vilka metaforer vi väljer för att konkretisera abstrakta saker kan möjligen påverka hur vi ser på dem.

Särskilt intressant blir detta när det gäller så kallade konceptuella metaforer, ett begrepp som kommer från kognitionsforskaren George Lakoff och som jag borde skriva ett helt inlägg om någon gång. En konceptuell metafor är en väldigt vid, fruktbar och grundläggande metafor som sällan sägs explicit utan i stället så att säga ligger som grund för hur vi ser på vissa saker. Att se nationen som en stor familj är en typisk konceptuell metafor. Att se politik och debatt som ett slags krig, eller att i stället se det som sport och tävling är andra.

Och här kommer vi till den andra intressanta grejen i den där lilla frasen. Enligt Lakoff finns det ett antal konceptuella metaforer som är så etablerade att de ligger som en självklar sak i bakhuvudet på oss alla – som till exempel att ljus är bättre än mörker och att något högre är bättre än något lägre.

För den biten tror jag faktiskt att du accepterade utan att tveka eller tänka efter. Oavsett hur bekant du är med själva frasen Från mörkret stiga vi mot ljuset så är det tveklöst något bra att göra det, och ljuset och stigandet hör ihop, eller hur? Från mörkret sjunka vi mot ljuset funkar inte riktigt. De här urbegreppen går att använda som platser för den som är i färd med att skriva ett tal eller någon annan text.

 

Gott slut

Någon klatschig slutkläm eller sensmoral har jag tyvärr inte att erbjuda, men oavsett om du läst ända hit eller skrollat förbi det mesta hoppas jag att ditt år slutar på topp, men att vi ändå stiger därifrån under nästa.