Re: och
Hösten 2015 gjorde jag en liten genomgång av några av våra partiledares tal första maj- Almedals- och sommartal här på bloggen, närmare bestämt en ganska smal sådan: Jag tittade lite på och försökte dra slutsatser av hur de säger saker två och två. Efter förra årets Almedalsvecka tänkte jag göra en uppföljning, men det blev aldrig av. Eller ja, inte förrän nu, när nämnda vecka är igång igen … Man kan tycka att det här passerat bäst före-datum sedan länge, men den här bloggen behandlar som sagt inte dagspolitik utan retorik, så den i vanliga fall så förhatliga klyschan bättre sent än aldrig går faktiskt att applicera här. Det känns allt lite ovant. Den som vill kan och får gärna läsa det gamla inlägget i dess helhet, annars tänkte jag helt enkelt upprepa större delen av dess inledning, där jag förklarar och motiverar studien, här:
Vi säger väldigt ofta saker två och två. Det finns till exempel en massa fasta så kallade pleonasmer eller tautologiska uttryck som går ut på att man säger (typ) samma sak två gånger:
saker och ting
kors och tvärs
klart och tydligt
vitt och brett
ordning och reda.Och så finns det en massa andra ordpar som man helt enkelt väldigt ofta hör tillsammans. Många sådana par är naturligtvis motsatser (kvinnor och män, krig och fred, stad och land osv), men de intresserar oss inte just nu; vi håller oss i stället till dem som har – eller påstås ha – någon sorts samband. Plockar man ur politiskt språk hittar man exempel som
krig och förtryck
kvinnor och barn
demokrati och mänskliga rättigheter
fritt och demokratiskt Palestina, fria och demokratiska val
vård och omsorg.
Vart är jag nu på väg med det här? Jo, med tanke på hur vana vi är att höra sådana här konstruktioner är det rimligt att anta att vi så att säga är inställda på att uppfatta relationen mellan ord som presenteras parvis på det här sättet som starkare än den faktiskt är. För som vi ska se är det inte bara ordpar som är självklara för alla som läggs fram på det här sättet. Än mer intressant ur retorisk synvinkel blir det då de här hopbuntningarna sällan lyfts fram eller underbyggs med argument – oftast bara finns de där, som självklarheter, en helt naturlig del i den världsbild talaren målar upp och argumenterar utifrån. En sådan världsbilds betydelse bör man inte underskatta; den kan avslöja mycket om talaren och hens agenda, men framför allt så är den en minst lika viktig del av talets argumentation som de teser och åsikter som framförs mer explicit.
I stort bjöd uppföljningen inte på några överraskningar. Precis som man kan vänta sig fick vi höra en hel del ganska etablerade eller intetsägande ordpar, en del som nog mest var tänkt att låta bra – och en del som faktiskt sa något. Jag redogör inte för varje enskilt ordpar som nämns – allt är helt enkelt inte intressant, och det skulle nog bli långtråkigt … Och precis som förra gången har jag utgått från de textversioner av talen som partierna publicerat på sina hemsidor. I dag gäller alltså inte det talade ordet, och det är faktiskt möjligt att det de lagt ut avviker från det de verkligen sa. Men skillnaderna mellan manus och framfört tal brukar vara ganska små. Låt oss titta på dem i den ordning de höll sina tal.
Jan Björklund, L illustrerar ganska tydligt vad man kan göra med den här konstruktionen. Ett antal ordpar i början är tämligen förväntade, men bidrar kanske ändå till talet genom att liksom fördjupa bilder och innehåll:
branscher och företag
premiärministrar och toryledare
partier och politiska ledare
jobb och konkurrenskraft.
Men sedan blir det lite mer intressant, först när han tar upp flera saker som främst spelar på pathos, för då är det ofta en bra idé att ha flera exempel
Ryssland och Putin
sönderbombade städer och krigskyrkogårdar
krig och fientliga stämningar,
men framför allt efter det, då han på ett snyggt sätt buntar ihop liberalismens och på köpet Europatankens motståndare till en fiende – oavsett om de befinner sig höger eller vänster om honom:
EU valde frihet och demokrati framför förtryck och diktatur, marknadsekonomi och frihandel framför planekonomi och protektionism, fred och tolerans framför krig och främlingsfientlighet
extremism och populism
extremister och populister
högerpopulister och vänsterpopulister
den liberala samhällsmodellen och det europeiska samarbetet.
Sen undrar jag lite hur det gick till när han gjorde uppdelningen
löntagare och människor
men det kanske det inte är någon idé att fördjupa sig i … Några par till mot slutet av talet antyder kopplingar mellan företeelser som många kanske tycker är självklara, men som jag tror det kan finnas ett retoriskt värde i att nämna:
massarbetslöshet och vanmakt
EU:s högsta ingångslöner och lägsta andelen enkla jobb
regleringar och subventioner
jobben och konkurrenskraften.
Annie Lööf, C gör gemensam sak med Björklund i en fråga:
nationalister och vänsterpopulister
och hon påminner diskret om landsbygdens betydelse för Centern (eller om det var vice versa) när hon nämner att Sverige
klyvs regionalt och socialt,
men framför allt använder hon ofta konstruktionen till att måla med orden och försöka skapa stämningar, både trevliga och otäcka sådana:
fönstren står öppna och gardinerna vajar i vinden
bubblande skratt och sorlande samtal
glädje och gemenskap
livslust och drömmar
smultron på strån och plåster på knäna
rakblad och knivar som skändar och förstör
och jag tycker det funkar riktigt bra. Några till kan vara värda att nämna:
fler kollegor och högre lön
nyfikenhet och förståelse
arbetslöshet och utanförskap
tudelning och otrygghet.
Stefan Löfven, S återanvänder en kombination vi noterade förra gången:
jämlika och fria samhällen
och gör flera andra liknande tydligt ideologiska par:
lägre löner och sämre villkor
kollektivavtal och lika lön
konkurrenskraft och produktivitet
utbildning och välfärd
ojämlikhet och otrygghet
den förlamande arbetslöshet och den utspridda hopplöshet som banar väg för kriminaliteten och extremismen i både förort och innerstad, i både kustland och inland
konfessionella inslag och rovgirig vinstjakt.
Och så verkar han ha kollat på sina opinionssiffror, för han tycker att blockpolitiken är både
förlamande och fördummande.
Ebba Busch Thor, KD använder möjligen den här konstruktionen lite försiktigt. De flesta av hennes ordpar är ganska typiska pleonasmer: ibland bekanta, ibland tillfälliga. Men som vi sett kan de funka bra som bild-, associations- och stämningsskapare, och den biten ska man inte underskatta:
ängar och hagar
friheter och rättigheter
sitt kunnande och sin briljans
inspiratörer och förebilder
sexuella trakasserier och andra ofredanden
bryter ner och förtär
oro och uppgivenhet
granaterna och bomberna
terror och krig
hemlandet och hembygden,
men ibland dyker det upp mer intressanta kombinationer:
flit och tålamod, medmänsklighet och mod
Sverige förvaltas och förändras utifrån goda värden
handel och utbyte
olika förutsättningar och bakgrund
utanförskapet och splittringen
den identitetspolitiska vänsterns maktteorier och LO:s murbygge kring
arbetsmarknaden
handel och utbyte
likrikta och detaljstyra
tid för förändring och en reformagenda
Värderingar gror och förs vidare. Värderingar som byggt och bygger vårt HEM starkt och tryggt. [japp, versalt hem]
Än mer spännande är dock sättet hon återanvänder en del ord i olika konstellationer för att så att säga bunta ihop begrepp och låta dem förstärka varandra. De här är naturligtvis fördelade över hela talet, men bildar ändå någon sorts kluster.
friheter och rättigheter
trygghet och frihet
mänskliga rättigheter och frihet
frihet och grundläggande trygghet
ordning och trygghet
goda villkor och frihet att forma sina liv efter sina önskemål och förutsättningar
friheten och demokratin
medmänsklighet och frihet
Jimmie Åkesson, SD har förhållandevis få ordpar. Men de är ofta desto tydligare:
utanförskap och segregation … om värderings- och kulturkrockar, om könsstympning och hedersförtryck, om sexuella övergrepp och trakasserier
arbetsbelastning och personalbrist
eurokraterna och federalisterna
handel och samarbete med andra
frihet och självbestämmande
sexuella trakasserier och övergrepp
oviljan och oförmågan att erkänna
lägga energin på misslyckade PR-kampanjer och på att bjuda huliganer på fika
samhället och dess etablissemang
frihet och oberoende
trygghet och sammanhållning.
Här finns väl inga direkt nyskapande eller oväntade kombinationer, men han tar vara på pleonasmens dramatiska potential (”eurokraterna och federalisterna”, ”samhället och dess etablissemang”).
Också Isabella Lövin, MP använder ordparen främst som stämningsskapare:
vårt vackra och välordnade Sverige
fly undan bomber och terror
trygghet och rikedom
sliter ut sig och går in i väggen
fred och stabilitet
förenkla och fördumma
visionerna och drömmarna
politikens kraft och ansvar
fred och stabilitet
men här och där blir det lite intressantare, både vad gäller kombinationerna och själva ordvalen, som när hon lyfter fram miljöfrågorna och någon gång kopplar ihop dem med tillväxt och ekonomi:
satsningar på laddstolpar och biogasanläggningar i kommunerna, på elbussar och kollektivtrafik på landsbygden
miljöproblemen och de sociala problemen
förnybar energi och klimatsmarta processer
hållbar svensk sysselsättning och ekonomi
energieffektiviseringar och nollutsläpp,
och vid något tillfälle lämnar hon till och med det förhärskande förvaltaridealet och man anar nästan någon sorts vision:
lyckas och bli lycklig
en mänskligare och hållbarare framtid
en mänsklig och solidarisk migrationspolitik.
Hos Anna Kinberg Batra, M hittar vi mest tämligen förväntade par
prata och umgås med människor
kränkningar och övergrepp
festivaler och evenemang
ekonomin och jobben
byråkrati och överstatlighet
fungera och ge effekt
upptäckas och straffas
en flyktingkris och den stora integrationsutmaning
system och myndigheter
problem och påfrestningar
myndigheter och kommuner
men hon får också till några snygga kombinationer:
Kampanjer och armband får aldrig gå före lagföring och ingripande mot brott
bästa möjliga analys och bredast möjliga förankring
bidragsberoende – och kanske otrygghet – är mer närvarande än jobb och egen försörjning
och möjligen går det att hitta lite mer innehåll på några ställen:
betraktas och straffas därefter
utbyte och självförsörjning
därför behöver duktiga lärare få bra betalt och tid att vara just lärare
måste förstå och stoppa de planerna
det svenska språket och samhället
i Sverige ställer vi krav och gör rätt för oss
etablera sig här och kunna bygga ett nytt liv
bidragsberoende och utanförskap.
Jonas Sjöstedt, V, slutligen får till det några gånger när han pratar sextimmarsdag:
skärptare på jobbet och mindre trött när man kommer hem
både föräldrar och barn blir piggare och gladare
tid att leva och tid att vara tillsammans
(och som sagt, there’s no such thing as an oböjligt adjektiv). I övrigt är det ganska förväntat:
jobbar och får samhället att gå runt
vården och butikerna
busschaufförer och poliser
förorter och bruksorter
trygghet och välfärd
rättvisa och jämlikhet
betala skatt och bidra till det gemensamma
argument och ideologier
jämlikhet och rättvisa
även om han är noga med att inskärpa sitt fokus ibland:
kvinnor och arbetare
rättvisa och jämställdhet
kvinnor och arbetare
rättvisa och jämställdhet.
Men den här kan vara värd att nämna. Det var mycket prat om ofredanden och övergrepp, i synnerhet på festivaler, och då gäller det för talaren att framställa (”rama in”) frågan på rätt sätt. Med ordkombinationen
sexism och sexuella övergrepp
presenterar Sjöstedt den precis som man kan vänta sig att en vänsterpartist gör: i ett lite större feministiskt sammanhang (jämför med Busch Thor, Kinberg Batra och Åkesson).
Om man ska drista sig till att sammanfatta dagens (eller om det var förra sommarens) övningar så blir det inga stora överraskningar. Vi har fått exempel på hur det här draget mest verkar användas för måla upp bilder, men också ibland – och det är då det blir intressant – för att förstärka och ge sammanhang åt olika ord och begrepp eller rentav för att sammanföra ord som kanske inte självklart hör ihop för åhörarna.
Men ibland är ett och kanske bara ett och?