Just nu är det inget annat språk som påverkar svenskan så mycket som engelskan. Nu tror kanske någon att jag tänkte sälla mig till dem som beklagar sig över svenska språkets förengelskande, men det vore inte särskilt kul för vare sig mig eller er (och jag är inte säker på hur konstruktivt det är egentligen). Jag tänkte bara försöka beskriva hur några detaljer i den här påverkan ser ut, och försöka tolka dem.

Utöver alla mer eller mindre anpassade lånord – som vi inte fördjupar oss i i dag – läser och hör man en hel del riktig och olånad engelska till exempel från proffstyckares och näringslivstoppars munnar och pennor, i slogans (sic) och så vidare. Ofta verkar det som att sånt som känns för banalt för att säga rakt ut på svenska helt enkelt tas på engelska i stället, som om den svenska publiken då får lättare att svälja punchlines (sic) och plattityder. Det är lite som att vi har svårt att ta engelskan på allvar, och kanske beror det i så fall på att vi har hört så många fåniga poprefränger och usla actionfilmsdialoger. Det hävdas ibland att det här skulle utarma svenska språket, men jag blir nästan mer orolig för engelskan …

Nåja. Oftast handlar det nog bara om slentrian. Någon gång har det varit nytt och trendigt att slänga in en engelsk fras, och med tiden har det blivit defaultläget (sic) – en del saker förväntas man medelst det som kallas kodväxling säga på engelska på svenska. Som att Volvo cars (ni vet de där som är made by Sweden) nu erbjuder Business lease, eller att man kan gå på en konsert som heter Christmas night eller besöka en training club eller ett hair center, för att nu bara utgå från några annonser jag skrollat (sic) förbi senaste minuterna.

Men det där var en utvikning; det som intresserar mig nu är när man snarare än att låna simultanfelöversätter ord (ofta så kallade falska vänner) genom att säga dekorera när man menar inreda eller kopia när man menar exemplar, eller när hela formuleringar som är mer engelska än svenska dyker upp, och då i synnerhet formuleringar som inte innehåller några viktiga eller översättansvärda ord.

Nu undrar ni vad jag menar, eller hur? Jo, jag åsyftar till exempel killen som satt bakom mig på spårvagnen och i telefon sa att han var på väg men skulle stanna förbi på jobbet först. Vidare är det säkert fler än jag som noterat att man inte längre alltid går kurser eller gör eller skriver prov  – man kan lika gärna ta dem, liksom man tydligen kan ge tal och föreläsningar. På samma sätt tycks lämna inte längre behöva något objekt i satser som Vi lämnade klockan två (när det som lämnas är till exempel en byggnad snarare än ett förskolebarn). Jag har stött på professionella skribenter som använt sedan när de menar eftersom, eller (i en text översatt från gissa vilket språk) skrivit vi är nära varandra när författaren troligen menade att de två personerna står varandra nära. Också brukar dyker ibland upp på ställen där det inte – eh – brukar göra det: När jag var liten brukade jag ha livlig fantasi eller Jag brukade inte gilla den skivan. Och har ni tänkt på att lagar, skyltar och andra texter har börjat säga det som står på eller i dem? Det känns lite skevt, men jag förstår om någon tycker att det ger fler formuleringsmöjligheter. Jag har också blivit uppmärksammad på det troligen inlånade uttrycket där och då, samt vill i bemärkelsen kommer att, till och med med exemplet det vill regna i morgon. Det tycker jag nog är det mest anmärkningsvärda här (trots att man faktiskt kan säga så på norska). 

Det finns garanterat massor av olika exempel. Har ni fler så kommentera gärna nedan! Jag är dålig på att komma ihåg eller skriva upp dem jag ser, hör och antagligen säger själv … Men i alla fall, för att så smått närma sig en slutsats (eller i alla fall ett slut): Det som gör att den här sortens oreflekterade småanglicismer intresserar mig särskilt är att de faktiskt väcker en fråga som vare sig lånord eller kodväxling gör: I stundens hetta säger vi saker som stanna förbi och ta en kurs. Indikerar inte det att vi har börjat tänka på engelska?